HUR MYCKET KAN EU UTVIDGAS?

När vi vaknar på morgonen den första maj kommer världen att se ut som dagen innan. Ändå är det inte som förr – EU har utvidgats. Den större unionen ger oss nya verktyg för att motarbeta organiserad brottslighet, miljöhot och människohandel, utjämna sociala skillnader mellan människor och regioner samt befästa rättsstatsprincipen.

Man skall vara försiktig med att hävda att makten alltid vore konstant. Då skulle alltid någon förlora makt om en annan fick mera - i detta fall EU. Då det gäller att bekämpa organiserad brottslighet eller öka oljetransporternas säkerhet handlar det snarare om att öka den totala mängden makt. Genom samarbete i EU kan vi åtgärda problem som vi annars stått maktlösa inför.

EU kommer inte att vara sig likt. Uppmärksamheten kommer sannolikt att förflyttas från fördjupad integration till att införliva 75 miljoner nya människor i unionen. Den stora uppgiften blir att minska de ekonomiska skillnaderna mellan länderna. Integrationsivrarna som vill ha integration för integrationens skull kommer att stöta på en mäktig motståndare - verkligheten i länder med vitt skilda ekonomiska och sociala förutsättningar.

Utvidgningen har varit ett självändamål - och med all rätt. Tudelningens Europa var en epok som vi aldrig mera vill ha igen. Kulturer som i århundraden levt sida vid sida skildes åt med en politisk mur. Bara för några årtionden sedan var det i vår omedelbara närhet vanligt att människor fördes bort för att aldrig återvända. Det finns visst orsak att korka upp champagneflaskorna den första maj - samtidigt öppnas dock vägen in i det okända. Vi vet inte hur beslutsfattandet kommer att fungera eller vilka konstellationer som kommer att uppstå.

Utvidgningen är ett fint tillfälle för Finland att höja profilen och axla rollen som utvecklingsmotor i skarven mellan Ryssland, Baltikum och Norden för att en socialt och miljömässigt hållbar ekonomisk utveckling i hela östersjöregionen ska främjas. Vi har ett gemensamt intresse att bekämpa internationell brottslighet och smittosamma sjukdomar liksom också att bygga upp en trovärdig grannskapspolitik för EU. Norden med sitt kunnande är en viktig resurs som inte får nedvärderas då vi tillsammans med länderna kring Östersjön och Finska viken skall bygga upp en välmående region. För detta krävs ledarskap och vision – vi måste våga tro på våra möjligheter att påverka vår egen omgivning.

En annan sak som vi inte vet är hur stort EU skall tillåtas bli. Redan nu är det uppenbart att det finns ett starkt tryck för att ta upp nya medlemmar i unionen. Bulgarien och Rumänien skall bli medlemmar om några år, men hur skall det bli med Turkiet, balkanländerna, Moldavien, Ukraina eller de kaukasiska länderna? I samband med att EU gör upp sitt nya grannskapsprogram måste regeringarna ta ställning till detta. Diskussionen om dessa frågor är ett enda diplomatiskt minfält som få vågar beträda i offentligheten. Det är svårt att säga ja till en och nej till en annan.

Hur ska ett litet land skulle kunna hävda sig i en union med drygt trettiotalet medlemsstater av vilka somliga är stora. Kopplingen mellan väljare och beslut på EU-nivå skulle bli farligt tunn, vilket vore allvarligt då unionen fattar beslut i saker som berör din och min vardag. Grunden för beslutsfattandet är att någon alltid kan ställas till svars för dåliga beslut. Detta ansvarsbärande kan gå förlorat. En bristande demokratisk förankring av besluten på unionsnivån hotar unionens fortbestånd. Vi måste våga föra en riktig debatt om hur stor unionen skall tillåtas bli och vilka alternativa samarbetsformer som kunde stå till buds.

Henrik Lax

 

EU storknar under gemensamma skatter
Tekniikka&Talous

Visum kan bli verklighet för turistresa till USA
VN och JT 20.11.2004

Turkiet skulle ändra på EU:s uppdrag
Vbl 13.10.2004

 
 


Januari 2005