EU:s roll i världen – Finlands roll i EU, Henrik Lax:

Inför Europaparlamentsvalet år 2004 sammanfattade jag mina tankar om EU på följande sätt:

Mina första intryck av mitt eget land och dess anknytning till Europa präglades i början av 1950-talet i ett gammalt brungult trähus i den franska småskolan i ett av kriget märkt Helsingfors. Det var svenska och finska skolkamrater, vänner än idag, franska lärare, sånger och verbböjningar. Någonstans i bakgrunden fanns en oro för den östra grannens nycker och dess närvaro i Porkala. Några år senare - vid mina första besök utomlands - tedde sig Triumfbågens mäktiga skönhet i Paris och den materiella välfärden i Stockholm overkliga.

Senare i vuxen ålder framkallade Sovjetunionens sönderfall minnet av släktingar som förjagats från Baltikum och barndomens känsla att världen tog slut vid horisonten i södra Finska viken. Då vaknade hos mig insikten om att mitt Finland med sina två språk och kulturer kunde göra viktiga insatser för att ett nytt och välmående Östersjöeuropa en dag skulle ta form. Föga anade jag då den revolutionerande process som förde med sig bildandet av Europeiska Unionen, ett EU som redan år 2004 skulle omfatta de flesta östersjöstater och bli en garant för utvecklingen av relationerna med grannarna utanför.


EU:s internationella roll måste stärkas – Finland skall medverka aktivt

EU har haft en stor betydelse för utvecklingen mot stabilitet och fred i Europa. Mycket talar för att den betydelsen ytterligare kommer att öka. Utvecklingen i världen och på den europeiska kontinenten innebär att EU:s medlemsländer ställs inför allt flere utmaningar. Dem kommer de att framgångsrikt kunna anta bara om unionens ställning i det internationella samfundet stärks. Finland har viktiga bidrag att ge för att unionen skall kunna stärka sin ställning och ta till vara sina medlemmars vitala intressen. Utvidgningen av unionen ger samtidigt Finland möjligheten att axla rollen som utvecklingsmotor i Östersjöregionen.

Det är viktigt att EU kan upplevas som en uppskattad kraft som bidrar till en rättvis och hållbar utveckling i världen. Finland skall aktivt medverka till att så blir fallet. Behovet att stärka förtroendet mellan olika världsdelar och regioner för att en mångsidig växelverkan skall kunna tryggas innebär en stor utmaning för unionen. Detta gäller de transatlantiska förbindelserna lika väl som kontakterna till arabvärlden.

EU måste medverka till att missförhållanden lindras och kriser förebyggs också utanför Europa. För att kunna motverka kriser och konflikter i utvecklingsländerna och mellan kontinenterna bör unionen föra en samstämmig och konsekvent utvecklingspolitik. Tillsammans med sina medlemsländer är den redan nu världens största biståndsgivare. Detta bistånd måste samordnas med unionens agerande inom handels-, säkerhets-, miljö-, migrations- och den ekonomiska politiken. EU måste lyckas formulera ställningstaganden som medlemsländerna sluter upp bakom i Förenta Nationerna och världhandelsorganisationen WTO.


Finland behöver EU – EU behöver ett starkt ledarskap

Ny teknik och nytt kunnande har lett till att världens länder blivit och blir allt mera beroende av varandra. Framsteg och bakslag i en del av världen påverkar allt oftare vardagsverkligheten i länder på andra sidan jordklotet. Finland och övriga länder i EU behöver sin union för att kunna motverka miljöfarliga utsläpp, klimatförändringar och miljöhotande katastrofer som bara kan avvärjas genom ett utbrett organiserat samarbete med andra länder. Detsamma gäller bekämpandet av fattigdom och svält i olika delar av världen såsom också allvarliga farsoter och epidemier (AIDS, SARS m.fl.). Av särskild vikt inom dessa områden är det förebyggande arbetet.

EU har också av andra skäl blivit ett oundgängligt instrumement för sina medlemmar och oss i Finland. Vi måste i en allt hårdare konkurrens lyckas utveckla och få tillgång till bättre teknik och nytt kunnande för att också framöver kunna trygga vår försörjning och goda levnadsförhållanden i vårt land. För detta krävs gemensamma satsningar av EU och växelverkan med andra aktörer. Ett starkt EU behövs också för att handelshinder för våra företag skall kunna avlägsnas i olika delar av världen.

Vårt lantbruk och våra landsbygdsnäringar behöver EU för att inte slås ut i korstrycket mellan de stora producentländerna. Trycket på att öka importen från fattigare länder ökar, vilket lett till att WTO-förhandlingarna avbrutits. Finland måste också framgent kunna hålla sig med en egen produktion av baslivsmedel. Omläggningen av lantbruksstödet är ett led i denna strävan.

Målet skall vara ett EU som är starkt inom ekonomi och handel, teknologi och miljöskydd och som kan slå vakt om freden i Europa. För att nå det målet behöver EU starka och modiga ledare som kan visa på vägen.


Utvidgat EU – nya möjligheter och svårigheter

Att antalet medlemsländer i maj 2004 skall utökas med tio till tjugofem medlemmar innebär en historisk möjlighet att ge unionsbygget en ny legitimitet. Tidigare försök att hänvisa till ett gemensamt storslaget europeiskt förflutet har inte lett till den önskade upplevelsen av samhörighet mellan medborgarna i unionen. Europa har varit splittrat och aldrig tidigare förenat på frivillig grund. Europapolitiken bör nu riktas in på vad som kan uppnås när utvidgningen är genomförd. Det är viktigt att tydliggöra och uppmärksamma de vinningar som unionen kan göra för sina medborgare. Lyckas inte detta finns risken att pessimismen och missmodet tar överhanden.

Betydande svårigheter och utmaningar väntar. Först och främst måste unionens nya grundfördrag ros i hamn. Det viktigaste är att medlemsländerna - och Finland som ett av dem – oberoende av storlek förblir självständiga och jämställda stater i unionen. Anpassningen av tio nya medlemmar med olika kulturer och ekonomiska förutsättningar till unionens vardagsverklighet blir mycket krävande liksom utformandet av en gemensam utrikespolitik.

I de nya medlemsländerna gäller det först och främst att få gemenskapsrätten att fungera och att befästa rättsstatsprincipen som grunden för medborgarnas trygghet och ekonomiska framsteg. Vid sidan av den rättsliga infrastrukturen måste EU-satsningar styras in också på den fysiska och sociala infrastrukturen som främjar samfärdsel och företagsamhet. En gynnsam utveckling i de nya medlemsländerna gagnar hela unionen, något som också kommissionen beaktat i sina regionpolitiska budgetförslag.

EU får genom utvidgningen ett antal nya grannländer och detta innebär nya krav också på unionens närområdespolitik. En fördjupning av samarbetet med grannländerna måste målmedvetet främjas. Av särskild vikt är att en gemensam plattform för ett strategiskt samarbete med Ryssland kan skapas. Finland har ett stort ansvar att se till att EU lägger upp en konsekvent Rysslandspolitik.

I vår närmaste omgivning är frågan om gränsavtalen med Estland och Lettland liksom den rysktalande befolkningens rättsliga ställning i de baltiska länderna särskilda prövostenar för att förtroendefulla samarbetsrelationer skall kunna skapas. För Kaliningrad pockar flere frågor fortfarande på en lösning, bl.a. transitogodstrafiken till moderlandet, energiförsörjningen och fiskerättigheterna.


Finland utvecklingsmotor i Östersjöeuropa

Unionens utvidgning är en beställning för ett utökat regionalt samarbete också i Östersjöregionen. Detta är ett fint tillfälle för Finland att höja profilen och axla rollen som utvecklingsmotor i skarven mellan Ryssland, Baltikum och Norden. Det är nu grunden skall läggas till ett nytt Östersjöeuropa, en naturlig fortsättning av arbetet på "den nordliga dimensionen" inom EU-politiken.

Unionens insatser behövs för att en socialt och miljömässigt hållbar ekonomisk utveckling skall bli verklighet i hela vår region. Den gemensamma kampen mot den organiserade internationella brottsligheten (narkotika- och människohandeln), mot AIDS, tuberkulos och andra smittosamma sjukdomar bör också intensifieras.

Föroreningen av Östersjön och Finska viken måste hejdas och sjösäkerheten i dessa farvatten förbättras. Allt detta kräver insatser från unionens sida och i många fall ett samarbete med grannländerna. Exempel på
projekt som redan förverkligas och kräver fortsatt uppmärksamhet är styrningen och övervakningen av sjötrafiken på Finska viken och reningen av avfallsvattnet från St.Petersburgsregionen.
Regionen måste få en samordnande institution för forskning och skydd av Östersjöns ekologiska tillstånd.

Relationerna med Ryssland är viktiga för såväl EU som Finland. Erfarenheterna av ett mångsidigt samarbete i Östersjöregionen kan bli viktiga inslag i unionens utrikespolitik. En fördjupad integrering av Ryssland i östersjösamarbetet är angelägen och krävande. Många svåra frågor väntar på att lösas. Enighet om smidiga visumregler och gränskontroller för person- och godstransporterna måste nås. Skyddet för utländska investeringar i Ryssland, kampen mot korruption, knark- och människohandeln är viktiga frågor för alla i denna region. Detsamma gäller införandet av ekologiskt hållbara produktionsmetoder såsom också förbättrad kärnkraftssäkerhet och beredskap att bekämpa oljeskador och andra miljöolyckor.

I de nordiska länderna och EU finns mycket värdefullt kunnande som behövs för att ovan beskrivna utveckling skall kunna främjas och nya samarbetsrelationer byggas upp. Finland har tack vare sina två språk, finska och svenska, särskilt goda möjligheter att bidra till att en verkningsfull samordning av de nordiska insatserna inom unionen görs. Att ta till vara erfarenheterna av samarbetet i Kvarken-området och ålänningarnas kontakter i detta vidare europeiska perspektiv är en angelägen uppgift.


Små språk, språkliga minoriteter – Finland förebild

En förutsättning för att EU skall kunna fullgöra sin uppgift och driva intressen som är gemensamma för hela unionen är att alla EU-medborgare oavsett språkligt tillhörighet kan känna sig trygga i sin identitet. De har därför rätt att vända sig till unionens organ på sina länders officiella språk. Också de nationella språkminoriteterna i unionen (nu ca 40 miljoner medborgare) skall respekteras enligt "Stadgan om de grundläggande rättigheterna" som antogs vid europeiska rådets möte i Nice i december år 2000 och som kommer att ingå i EU:s nya grundfördrag. Att unionen också kan ansluta sig till den europeiska människorättskonventionen efter att grundfördraget trätt i kraft kommer att stärka medborgarnas rättsskydd.

Genom att unionen får tio nya medlemsländer och antalet officiella språk kommer att öka till tjugo, blir de små språkens ställning allt mera trängd. Detta gäller bl.a. finskan och svenskan. Företrädarna för de små språken i EU måste göra gemensam sak för att försvara sina språk och skapa ett program till stöd för den språkliga mångfalden i unionen. EU måste föra en politik som stärker de nationella språkminoriteternas ställning och utjämnar språkliga spänningar och konflikter.

Finland upplevs idag som ett föredöme i att erkänna nationella språkliga minoriteter. Vår nya språklagstiftning, Ålands autonomi och insatserna för att bevara samiskan har väckt respekt och beundran. Som Folktingets ordförande har jag arbetat mycket med dessa frågor.

Finland har goda förutsättningar att försvara den språkliga mångfalden och bidra till att minska språkliga spänningar inom unionen. Denna vår trovärdighet stärks ytterligare av att SUOMI - FINLAND syns och hörs på både finska och svenska i Europaparlamentet.


EU och USA måste finna varandra!

Totalitära regimer och bräckliga statsbildningar är en källa till oförutsägbarhet, oro och konflikter i dagens värld. Bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna en annan. Stora skillnader i levnadsvillkoren för olika folk och befolkningsgrupper en tredje. Där sådana missförhållanden och orättvisor råder, frodas korruption, organiserad internationell brottslighet, människohandel, handel med massförstörelsevapen, förtryck, terrorism, självmordsattacker, folkmord m.m. med mycket mänskligt lidande som följd. Risken finns att oskyldiga människor drabbas i alla länder – också i Finland.

Förutsägbarhet, stabilitet och fred kan bäst garanteras där demokrati råder och respekten för rättsstaten är rotad. Om dessa värden med framgång skall kunna värnas och en stabil världsordning upprätthållas måste åtminstone USA och EU lära sig att göra gemensam sak. Det vore förhastat att hävda att motsättningarna dem emellan beträffande t.ex. kriget i Irak, Kyoto-avtalet eller WTO-förhandlingarna skulle innebära att den grundläggande värdegemenskapen mellan USA och EU skulle ha brutits upp. Lika oberättigat vore det att göra gällande att den ekonomiska, kulturella och militärstrategiska intressegemenskapen mellan USA och Västeuropa skulle ha spelat ut sin roll.

Finlands företrädare i EU, vare sig det är fråga om ministerrådet, parlamentet eller något annat organ, skall kraftfullt och tålmodigt driva på att dialogen med USA fördjupas kring den transatlantiska intressegemenskapen. Också kommissionen bör göra sitt för att EU och USA skall finna varandra. Ensidiga diktat kan inte accepteras. Den tilltagande självkritiska amerikanska debatten ger nytt hopp. Det gäller att tillsammans värna om det öppna samhället och den västerländska levnadsformen!


EU:s krishantering och säkerhetspolitik

Upplösningen av Sovjetunionen och Warszawapakten och den avspänning som följde har gjort att tyngdpunkten för USA:s militära intressen förskjutits bort från Europa. Kris- och oroshärdar finns dock kvar och amerikanerna vill att EU skall ta ett större ansvar för upprätthållandet av stabiliteten i sina närområden. Detta håller nu på att ske genom att EU bygger upp en militär insatsstyrka för olika

krishanteringsuppdrag. För att kunna fungera är styrkan än så länge beroende av NATO:s operativa ledningssystem och luftburna transportkapacitet.
Trots avspänningen visade krigshandlingarna i Balkan efter Jugoslaviens sönderfall att också betydande militära insatser kan krävas för att göra slut på kriser i instabila stater. Sådana stater uppstod också efter upplösningen av Sovjetunionen. De utgör potentiella krishärdar och en del av dem ligger i EU:s nära grannskap. I sådana samhällen frodas korruptionen, de blir lätt härdar för organiserad brottslighet, vapenhandel och terrorism. EU kan och skall inte längre i samma utsträckning som under krisen i Balkan förlita sig på USA:s hjälp utan måste ha beredskap att också själv möta liknande kriser. Finland skall ge sitt fulla stöd för att denna beredskap kommer till. Det är viktigt och naturligt att EU-länderna tar ett solidariskt ansvar för att lösa konflikter och kriser som berör unionen.

EU förfogar över mångsidiga diplomatiska, ekonomiska, politiska och militära resurser som andra internationella organisationer saknar. Genom att samordna dessa kan unionen sätta in viktiga förebyggande och stabiliserande insatser i sina närområden. Satsningar på en bättre beredskap för civil krishantering måste göras parallellt med att beredskapen för militära insatser höjs. Många skäl talar för att en ansvarsfördelning bör genomföras mellan EU och atlantpakten NATO jämte USA, så att de sistnämnda träder till först då det uppstår svåra kriser som kräver stora militära insatser. Att skapa klarhet i denna ansvarsfördelning i samråd med NATO och USA är en viktig angelägenhet för EU:s ledning. Samtidigt måste det bli möjligt för EU att agera autonomt i kriser där USA inte önskar medverka.


Erfarenheter för en europaparlamentariker

Europaparlamentets beslut har stor betydelse för EU:s framtid och unionsmedborgarnas tillvaro. Kraven på europaparlamentarikerna är stora. De skall kunna överblicka stora sammanhang och lyckas bygga upp fungerande samarbetsrelationer över språk-, kultur- och partigränser. Insatserna är stora, arbetet är enormt, och så kan också utdelningen för oss och kommande generationer bli mycket stor.

Själv vill jag driva på en utveckling som jag ovan beskrivit och medverka till att stärka bilden av Finland som en respekterad och pålitlig kraft i det gemensamma unionsbygget med särskild tonvikt på Östersjöregionens framtid.

Tanken på ett uppdrag som europaparlamentariker är inspirerande. Sjutton år i industrins tjänst och lika många år som riksdagsman har gett mig värdefulla erfarenheter och perspektiv. Som medlem i Europaparlamentet skulle mina samlade språkkunskaper vara till stor nytta. Också det samarbete över kulturgränserna som jag fått vara med om under de många år jag ansvarat för finländska bolagsintressen på tre kontinenter skulle komma till användning.

 

EU storknar under gemensamma skatter
Tekniikka&Talous

Visum kan bli verklighet för turistresa till USA
VN och JT 20.11.2004

Turkiet skulle ändra på EU:s uppdrag
Vbl 13.10.2004

 
 


Januari 2005